Är du intresserad?
Fakta om ozon

Ozon: en kraftfull oxidant

Ozon är en mycket kraftfull oxidant. Det är lättlösligt i vatten och dess förmåga att eliminera de mikroorganismer som bildar förorenande ämnen är mycket god. När problemet är löst upplöses ozonet; vår metod tvingar ozonet att reagera med de förorenande ämnena och bryta ned dem. Därefter återgår eventuellt restozon till syre.

Kemisk formel O3
Molekylvikt 47,998 g/mol
Densitet, gas (0°C, 101,3 kPa) 2,144 kg/m3
Smältpunkt (101,3 kPa) -192,5 °C
Kokpunkt (101,3 kPa) -111,9 °C
EU-klassificering Oxidant (O)

Så bildas ozon

Ozon kan produceras fotokemiskt med UV-ljus eller med elektriska urladdningar (koronaurladdning) i en syrefylld atmosfär. Tack vare vår egen patenterade teknik utnyttjar vår utrustning fördelarna med koronaurladdning maximalt. Luft eller syre leds mellan två elektroder och utsätts därefter för elektroniska urladdningar. Syreatomerna blir därefter partiellt atomiserade och bildar ozon när fria syremolekyler reagerar med de befintliga syremolekylerna.

Elektronerna i urladdningen tillför energi som kan separera atomerna i syremolekylen:

O2 + e– => O + O

Dessa fria atomer reagerar direkt med varandra eller med syremolekyler och bildar ozon:

O2 + O => O3

Gränsvärden

Arbetsmiljöverket har tagit fram hygieniska gränsvärden (acceptabla genomsnittliga nivåer i inandningsluft) för ozon. Två huvudsakliga nivåer används:

  • Level limit value (LLV): Högsta acceptabla genomsnittliga innehåll i inandningsluft under 8 timmar
  • Ceiling limit value (CLV): Högsta acceptabla genomsnittliga innehåll i inandningsluft under 15 minuter

För ozon är tröskelvärdet 0,1 ppm (0,2 mg/m3) och taket är 0,3 ppm (0,6 mg/m3) (AFS 2015:7). Enligt Arbetsmiljöverket är ozon inte cancerframkallande eller allergiframkallande och påverkar inte fortplantningsförmågan. Det absorberas inte heller lätt av huden.

Ozonnivåer över 0,3 ppm irriterar luftvägarna och ögats slemhinnor, medan nivåer kring 100 ppm är giftiga inom ett par minuter

Länkar: Ozon (Wikipedia), Arbetarskyddsstyrelsen, AFS 2018:1